Marknadssyn

Varför euroområdets ekonomi inte kommer att sakna Draghi

Mario Draghi lämnar inte sitt uppdrag som chef för den Europeiska centralbanken förrän i oktober nästa år, men vi ser redan spekulationer om hans efterträdare i finansmedier. Många investerare undrar hur Draghis efterträdare kommer att hantera euroområdets penningpolitik. Kommer euroområdet att försvagas när mannen som lovade att göra ”vad som än krävs” för att rädda euron lämnar sin post? Finanspressen verkade lättad efter att Bank of Englands chef, Mark Carney, tillkännagav att han kommer att fortsätta på sin post till och med januari 2020. Många experter var oroliga över att en tidigare sorti skulle kunna äventyra Storbritanniens ekonomi under en potentiellt stormig Brexit-process. Enligt vårt synsätt har dessa händelser inte alls lika stor inverkan som media vill få oss att tro. Individuella centralbankers styrkraft över marknaden – eller till och med penningpolitiken – är inte lika stor som många verkar tro.

När en centralbank får en ny chef spekuleras det alltid i huruvida penningpolitiken kommer att ändras. Vi anser att sådana förändringar knappast kan garanteras, och det är även mycket svårt att förutspå dem. Ta ECB som ett exempel: Centralbankschefen (för närvarande Mario Draghi) är bara en röst i en panel bestående av 21 personer (det styrande rådet).[i]  Dessutom drar ECB:s styrande råd ofta åt samma håll – även i kontroversiella frågor. Ett exempel på detta: ECB:s enhälliga beslut i juli om att montera ned programmet för kvantitativa lättnader (ECB:s stödköp av långfristiga statsobligationer och företagsobligationer i syfte att främja utlåning).[ii] När ECB:s styrande organ beslutade att inleda programmet för kvantitativa lättnader i januari 2015 fick Draghi frågan om centralbankens styrelse varit överens i frågan. Från rapporteringen i New York Times: ”Draghi helgarderade sig. ’Vi var enhälligt eniga i ståndpunkten att stödköpsprogrammet är ett faktiskt verktyg för penningpolitiken’, sa han. ’Majoriteten som ansåg att verktyget måste användas genast var så stor att vi inte behövde rösta’, fortsatte han.”[iii]

Även om vi kunde förutspå vem som kommer att ta över efter Draghi anser vi det meningslöst att försöka förutsäga på vilket sätt den nya chefens åsikter eller åtgärder skulle vara annorlunda. Centralbanken leds av människor vars åsikter och tolkningar kan ändras över tid. Förhållandena i verkligheten kan också ändras. Enligt vår mening är det ett dåraktigt projekt att försöka förutspå framtida penningpolitik med den här informationen som grund.

Dessutom anser vi att centralbanker har mycket mindre makt över marknaden än vad många verkar tro. Beslut som att höja eller sänka styrräntan, eller justera stödköpsprogram, har vanligtvis inte någon större inverkan på ekonomisk tillväxt enligt vår åsikt. Många anser att Draghi räddade euron 2012 genom att offentligt förklara att ECB var villig att göra ”vad som än krävs” för att hålla unionen samman – för att sedan i mars 2015 starta de kvantitativa lättnaderna. Men euroområdets BNP började växa redan i det andra kvartalet 2013, nästan två år innan programmet för kvantitativa lättnader infördes.[iv] Euroområdets totala BNP överskred sin högsta tidigare notering (första kvartalet 2008) redan i andra kvartalet 2015[v], långt innan de kvantitativa lättnadernas påstådda stimulerande effekter kunde ha påverkat ekonomin, eftersom penningpolitiska åtgärder historiskt sett tar väldigt lång tid att ge avtryck i ekonomin enligt vår analys.[vi] Vår analys visar även att euroområdets tillväxt inte ökade markant när de kvantitativa lättnaderna inleddes. Tillväxten avtog heller inte när stödköpen minskade i december 2016.[vii]

Missuppfattningar om centralbankers styrkraft verkar inte vara begränsade till den europeiska kontinenten. I augusti 2016 tillkännagav Carney ännu en omgång stödköp för att underblåsa Storbritanniens ekonomi i kölvattnet av Brexit-omröstningen. Sedan dess har många sett den brittiska ekonomins fortsatta motståndskraft som ett bevis på Carneys stabila ledarskap och proaktiva respons under en prekär period. Vår research visar dock att Storbritanniens tillväxt ännu inte vacklat när det nya stödköpsprogrammet inleddes. Tillväxten påverkades heller inte efter att programmet avvecklats.[viii] Vi anser att samma sak gäller för euroområdet.[ix] Trots att det inte går att isolera de kvantitativa lättnadernas påverkan anser vi att sådana typer av stödprogram fungerar som en bromskloss för ekonomin snarare än en motor. Det finns stora mängder research som stöder vår åsikt, bland annat den hundra år gamla kvantitetsteorin[x] och många studier som visar hur räntor påverkar ekonomin. Kortfattat kan man säga att räntorna går upp och ner baserat på utbud och efterfrågan på räntebärande värdepapper. Köp av dessa värdepapper skapar större efterfrågan, vilket gör att priserna stiger. På grund av detta rör sig räntorna i motsatt riktning och sjunker. Detta får störst inverkan på bankerna, som lånar pengar via insättningar och andra banker till kortfristiga räntor för att kunna betala för långfristiga lån. Det betyder att bankens vinster består av skillnaden mellan kort- och långfristiga räntor, vilket även kallas för räntedifferensen. De kvantitativa lättnaderna minskade räntedifferensen, vilket således minskade bankernas lånvinster – vilket i sin tur avskräckte bankerna från att låna ut pengar. Vår analys av tillgängliga data visar att de kvantitativa lättnaderna påverkade utlåningen negativt – och lån är en förutsättning för ekonomisk tillväxt.

Vissa personer anser att slutet på de kvantitativa lättnaderna innebär ett minfält som endast en erfaren centralbankschef som Draghi kan navigera. Men om vi tar bort en åtgärd som var negativ för ekonomin är det ett plus, inte ett minus. Den amerikanska centralbanken bytte chef från Ben Bernanke till Janet Yellen under tiden då stödköpsprogrammet avvecklades. Centralbanken bytte chef igen (Yellen ersattes av Jerome Powell) efter att banken börjat sälja av tillgångar på sin balansräkning. Detta resulterade inte i någon kris. Det är förstås möjligt att ECB kan agera förhastat eller alltför radikalt. Men den risken existerar med eller utan Draghi vid rodret.

Eftersom Draghis sorti sker efter att ECB:s stödköpsprogram avslutats i december 2018 betyder det kanske ingenting alls för de kvantitativa lättnadernas varaktighet. Enligt vår åsikt är detta ytterligare bevis för att det inte bara är Draghi som är ansvarig för euroområdets ekonomi – som i dagsläget växer stadigt.[xi] Centralbankernas möjlighet att påverka ekonomin är inte så stor som många tror, och vi anser inte att investerare bör oroa sig över Draghis beslut att lämna penningpolitiken för att ge sig av mot grönare betesmarker.

Fisher Investments Norden är en handelsbeteckning som används i Sverige av Fisher Investments Europe Limited. Fisher Investments Europe Limited är auktoriserat och reglerat av den brittiska Financial Conduct Authority (FCA, referensnr 191609) och är registrerat i England (organisationsnr 3850593). Fisher Investments Europe Limited har sitt huvudkontor på 2nd Floor, 6-10 Whitfield Street, London, W1T 2RE, Storbritannien.

Fisher Investments Europe Limited delegerar portföljförvaltningsfunktionerna till sitt moderbolag, Fisher Asset Management, LLC, som bedriver verksamhet under namnet Fisher Investments, är etablerat i USA och står under tillsyn av Securities and Exchange Commission i USA.

Att investera på aktiemarknaden innebär en risk för förlust och det finns ingen garanti för att hela eller delar av det investerade kapitalet kommer att återbetalas. Tidigare resultat utgör ingen garanti eller tillförlitlig indikation på framtida resultat. Investeringarnas värde och avkastning kommer att variera i enlighet med de globala aktiemarknaderna och internationella valutakurser.

 

 

[i] Källa: Europeiska centralbanken per 2018-10-11.

[ii] ”Eurozone economy has strength to stomach QE withdrawal, says ECB”, Clair Jones, Financial Times, 2018-07-12.

[iii] ”ECB Stimulus Calls for 60 Billion Euros in Monthly Bond-Buying”, David Jolly och Jack Ewing, The New York Times, 2015-01-22.

[iv] Källa: Federal Reserve Bank of St. Louis, per 2018-10-11.

[v] Ibid.

[vi] Ibid.

[vii] Ibid.

[viii] Ibid.

[ix] Ibid.

[x]Enligt den här teorin fluktuerar inflationen baserat på penningmängdens tillväxt, pengarnas omloppshastighet och den tillgängliga mängden varor och tjänster, vilket har en stor inverkan på en ekonomis riktning.

[xi] ”Eurozone second quarter GDP growth confirmed at 0.4 percent despite negative trade”, Philip Blenkinsop, Reuters, 2018-09-07.

 

Investeringar på finansmarknaderna innebär en risk för förlust, och det finns ingen garanti för att hela eller delar av det investerade kapitalet kommer att återbetalas. Tidigare resultat utgör ingen garanti eller tillförlitlig indikation på framtida resultat. Investeringarnas värde och avkastning kommer att variera i enlighet med de globala finansmarknaderna och internationella valutakurser.